Den dagen killen friar till Er , är det inte ditt livs lyckligaste dag ?
Att äntligen får förverkliga drömmen om att två personer blir ett, att ställa upp för varandra i vått och torrt och att
lova evig trohet och kärlek...
För evigt ? Finns det för evigt? Kan man verkligen lova en person att älska en tills döden skiljer en åt?
Hur lyckas man att hålla ett äktenskap levande?
Ja frågorna är många och svaret, ja när vet man egentligen...
Jag har alltid haft ett "förhållande motto" som jag levt efter
"Man känner inte en person tillräckligt bra tills dess att man bott ihop med honom"
I dagsläget kan jag bara gratulera dom par som har lyckats vara gifta i 10 år !
Människor förändras, dom vill vara gifta men ändå vill inte offra allt man hade innan...
Kommunikation , kommunikation , K O M M U N I K A T I O N !!
Man måste kunna prata med varandra, diskutera, hitta den gyllene mitten i vardagen.
Gud gav oss talets förmåga för att prata...utnyttja det !
Har man inte förståelse och tålamod - Åt helvete med allting !
Vissa gifter sig när dom är 17 år gamla , vissa när dom är 25 , vissa 35 och vissa 65 !
Det är ALDRIG försent... men det är ett STORT steg och ett beslut som man ska tänka nooooga efter !
För vissa är att gifta sig heligt , för vissa är det lika värt som att tex att bli eller flytta ihop med en person...

Ett exempel ur vardagen :
Paula är tillsamans med Fredrik.
Paula bor i en liten etta i centrala Stockholm
Fredrik bor 20 minuter från hennes lägenhet.
Hon är höggravid och ska föda snart.
Våran konversation
- Jaha va kul att du och din kille ska få barn
- Aah det tycker jag...
- Vart bor ni?
- Vi bor inte tillsammans
- Men ni ska flytta ihop?
- Nejdå , det finns ingen anledning varför vi ska göra det
- Jaha , jag trodde att ni skulle gifta er och grejjer
- Nej , nej inget sånt
Konversation en dog ,
your honour - no further questions

Jag blev speechless...
Är det bara jag som i dagsläget år 2oo8 och 25 år gammal tycker att det är en självklar grej att jag ska bo ihop med killen vars barn jag väntar ?
Är det bara jag som vill att barnet ska få bära hans efternamn som jag också fått på våran bröllopsdag?

Situationen som satte igång alla dessa funderingar ikväll såg ut såhär:

En mysig liten restaurang inne i stan.
Middag...trevligt, lagom med folk...
Vid tjugo tiden stormar det in 9 tjejer som som har tydligen bokat ett bord mittemot mitt...
En av dom hade en tiara på huvudet...möhippa...fattade vi...
Tjejerna var på bra humör, åt och drack ...
En timme senare kommer det in två killar och sätter sig bordet bakom tjejerna, dom börjar spana in och slänga blickar åt deras håll...
Drygt en halvtimme senare landar det en shot framför tjejen som ska gifta med orden från servitrisen:
-Killen där tyckte att du såg för nykter ut.
Alla tjejerna brister i skratt..
Efter ungefär en kvart så är det dags för en till...
Tjejerna börjar pusha den blivande bruden att hon ska gå över till deras bord och skåla...
Hon gör så... och stannar kvar där tillräcklig länge så att tjejerna ska börja gnälla och ropa tillbaks henne...
Hennes pipga skratt EKAR i hela restaurangen...och hon flörtar vilt med en av killarna...
Vi reser på oss och går...
Tankarna börjar snurra i min Einstein Hjärna...
Whats next ? Vad tänker hon? Börjar hon ångra sig att hon ska gifta sig ?
Kommer hon att vara otrogen sådär kvällen inan hon ska bli Ms Svensson?
Hmmm aaah...det återstår att se...

To be or not to be ( bride ) that is the question.....